Varning, det förekommer mindre fina ord, gnäll och egoistiska tankar i den virriga texten...


Just nu är jag spyless på allt som måstes göras.
Jag har lust att säga upp babysimmet (trots att jag gillar det) och skita i att åka till min mormor som fyller 90 år om tre veckor (som jag knappt träffar då hon bor i Finland). Lust att sälja huset och bo billigare så man faktiskt kan unna sig saker istället för att bara leva för det här skithuset som vi bara gjort fint i ett enda rum.

Jag vill ha tid att göra sånt jag tycker om med barnen. Jag vill ha råd att vara hemma länge med barnen och samtidigt unna oss saker (jävla skitkommun som inte har vårdnadsbidrag eller vad det nu heter) Jag vill gå på underbarabarn-mässan och vara där tidigt så jag får en goodiebag med grejjer till barnen (om de har sånt i år) istället för att slösa massa tid och pengar på finlandsbåten.

Istället hamnar jag i nåt halvapatiskt tillstånd här hemma och gör enbart det som är nödvändigt för barnen (blöjor, mat, sömn), energinivån är i botten och tålamodet är slut.
Inte ens vår semesterresa känns kul för tillfället då det ska vara så jäkla dyrt och krångligt att ta sig till flygplatsen och inte får jag packa ifred heller.

Jag vill bara lägga mig ner och sova. Trött och spyless vill jag att dagen ska ta slut.