Nu ska jag skriva om något som har fått mig att gråta många gånger och som jag ångrar så att jag gjorde.


När jag var yngre och gick i högstadiet blev det snack om tandställning till mig. Jag ville inte då jag ändå var på gränsen att vara mobbad och såg det som det som ett steg till att bli "riktigt" mobbad. Som den gråa mus jag var då gömde jag mig gärna i mängden och ville inte sticka ut.

Ett par år senare var jag säkrare som person och fixade tid hos tandregleringen för rådgivning.
De berättade att de kunde fixa mina sneda tänder utan att ändra mitt bett, det lovade de. (Jag frågade särskilt om bettet då jag precis fått ett enligt mig bra bett.) Lät kanon tyckte jag som ville ha ett snyggt leende.

Efter ett tag med tandställning och en utdragen "mjölktand" (Så att tanden under skulle komma upp sa de, men det fanns ingen tand där! Trots att de "såg" den på röntgenbilderna innan men efteråt sa de att de aldrig sagt det.)
Jag började ifrågasätta bettet som blev sämre och sämre men de sa att det skulle fixa sig i slutändan, så jag väntade och väntade.


Sen en dag när jag var 18 år skulle tandställningen tas bort och jag ifrågasatte bettet.
Fick sura miner och fräsiga svar om att de har gjort sitt bästa och att man aldrig kan få några garantier. De försökte riktigt trycka ner mig med sin auktoritet som "experter" på området och vägrade svara på mina funderingar på hur vi skulle få till mina tänder så det blev bra.
Så jag ringde mina föräldrar så de fick följa med på nästa kontroll. Då var det inga fräsiga svar utan ett vändans krälande.


Tyvärr går tydligen inte mitt bett att fixa, efter deras härjande i min mun, utan att kapa av underkäken och förlänga den ca 1-1,5 cm på varje sida.
En sån operation medför risker om både tillfällig och livslång ansiktsförlamning + ett gäng andra komplikationer som jag inte kommer ihåg just nu. Förmodligen får jag stå för kostnaden själv med då de enligt egen utsago "inte har gjort några fel".
Den utdragna tanden som lämnade ett stort tomrum efter sig får jag själv betala för att sätta i en stifttand - den tar dom inget ansvar för heller.

Några av mina vardagliga problem:
Jag kan inte bita en tugga av ett äpple utan får bita i framtänderna och bryta loss biten, har svårt att bita i mjuka mackor med (får skjuta ut underkäken, bita tag och sen dra loss en bit.) och det är bara 4 (fyra par!) tänder som faktiskt nuddar varandra i hela munnen!!

Jag hatar mitt leende och jag hoppas att dessa tandreglerare som gjorde detta mig får tandproblem och att de får lika "professionellt" bemötande och behandling som jag fick.
Jag hatar er för det ni gjorde och för att ni sedan inte tog något ansvar alls utan mer eller mindre skyllde det på mig för att jag litade på att ni visste bäst!



Mitt helvetiska bett: