Att komma på ett namn, ska det vara så jäkla svårt?!

Det bloggas just nu rätt mycket om namn och hur man tänkte när man gav barnen sitt/sina namn så jag tänkte berätta hur det gick till för oss.

När vi väntade Storebroppan gick vi igenom alla namn i hela världen tror jag. (Sambon retar mig fortfarande för att jag råkade skriva ut en lista med isländska namn bland tusen andra listor och tycker fortfarande att Russki Ballski vore ett fint namn ;-P) 
Sen bestämde vi oss för ett namn (min dåvarande favorit) men en vecka innan beräknad förlossningen så ångrade han sig?! 
Där efter tog det 8(!) veckor innan Storebroppan fick ett namn (jag gav mig) hela fem veckor gammal och slapp bli kallad "lillis" hela tiden :-) 

Med Lillebroppan gick det lättare då vi ganska snabbt kom fram till två alternativ. Nådastöten för ena namnet kom då ett syskonpar på samma ort hette exakt samma. 
Bor man på en liten ort och alls "känner" alla kan det ju vara kul om inte alla syskonpar heter lika ;-) 

Utöver tilltalsnamnen har båda barnen två mellannamn. Ett från sambons släkt och ett från min släkt. Ett gubbigare och ett lite coolare.




Hur har ni gjort med barnens namn?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

bropporna.blogg.se

Om livet med min sambo och våra två underbara söner.

RSS 2.0