Idag var det dags för dagen jag visste skulle komma...

Storebroppan ville inte bli lämnad på dagis. Han blev ledsen och försökte få mig att stanna kvar eller få följa med ut igen :-( Så det gör ont när man lämnar då och jag som föräldraledig kom på mig själv att undrade varför i hela världen jag egentligen har dagis alls.
Svaret är att han behöver mer aktivering än vad jag hinner med att ge honom med en bebis här hemma och även jag behöver få lära känna och hinna leka lite på lillebroppans villkor emellanåt.

Ringde till förskolan efter en kvart och då var han glad och bakade med de andra barnen :-)